Igår begav vi oss mot KLCC, jag och hertigen, för att frossa lite sushi.

Och för att vi inte varit där på huuur länge som helst. Det har blivit mycket Pavillion på sistone. Så där fanns massor med nya affärer och jag kände mig helt lost. De hade också stängt ner Sakae Sushi, dit vi egentligen skulle, men vi hittade Sushi King istället, som var gott det med. Och mycket billigare. Och det är ju alltid ett plus.

Även KLCC har dukat upp inför jul, så det blev en tur med kameran även där. Den riktiga kameran den här gången. Får lite ångest varje gång jag lägger upp mina mögiga mobilbilder annars.

Men idag blir det klara och fina bilder:

Just Gong Cha fokuserar på lite nyttigare smaker, som grönt te, röda bönor (azuki), och de där röda blommorna jag aldrig minns namnet på? De som ska vara så nyttiga? Aja. Jag tog en vanlig milk tea i alla fall. Men svarta pearls.

Och det var gott, speciellt deras pearls som var väldigt mjuka och lätta att tugga.

Där fick ni visst en bubble tea recension med.

Nä nu ska jag ut och chilledilla vid poolen. Det gäller att passa på och njuta innan allt jobb och allvar startar nu i December. Då ska jag jobba på som bara den, och spara varenda slant.

Bortsett från dem som ska finansiera mitt bubble tea beroende...

Tur att staden stänger först klockan tio. Är det riktig emergency har man Tesco till midnatt och 7-Eleven dygnet runt, hehehe. Nä men vi hann fixa ihop ett litet blandat paket vi lämnade över idag. Imorgon blir det restaurang och sånt, så jag och hertigen har myst med sushi idag istället. Har spenderat halva dagen på gym så det kan man vara värd.

Den lille hertigen bjöd. dock gick det bara på 60 kr då vi fick notan, och då pratar vi sushi för två. Hur gick liksom det till? Världens billigaste sushi? Så vet du att du är i Malaysia, du kan vräka i dig svingod sushi (för två!) och betala samma pris som en baguette på Espresso House.

Bilder kommer senare, batteriet ligger på laddning.

Hela två små krusiduller fick det bli. Har en hel påse sådana att göra mig av med, så lika bra.

Har förresten en ring som ser ut som en sådan krusidull. Fast det är hård, i stål liksom.

Hemfärd á la Ida med monorail. Jag började filma då jag var en bit utanför själva innerstaden, det var skittrångt innan dess och jag hade ingenstans att hålla i mig.

Då jag filmade hade jag en stång under fönstret att hålla i, men det gick sådär så videon är skitskakig och suddig, och ibland försöker jag filma gatan undertill men då ser man bara själva rälsen. Kvaliteten är skitdålig också.

Videon varar bara i 1 minut och 46 sekunder (speedade upp det lite), så har ni inget bättre för er så...

Hoppas att det funkar för alla, vill gärna lägga upp lite större bilder än tidigare.

Så slipper man ta på sig läsglasögonen för att kolla in detajerna, om inget annat.

Hooooloooo~ Som Megamind skulle sagt (råkar sitta och slöttita på den just nu).

Här kommer den försenade mobilbildbomben från torsdagens lilla utflykt. Eller lilla och lilla, det tog hela dagen ungefär.

Jag var ute och fixade det allra sista inför jul, jag har inte möjlighet att åka hem till min älskade familia i år, så jag kommer att skicka ett litet paket istället. Det blir första julen i Malaysia, då jag åkte hem 2009 och 2010 och firade både jul och nyår.

Men i år blir det alltså här, vilket börjar kännas okej nu. Men det kommer att bli väldigt konstigt samtidigt. Aja, mer om det en annan gång, skulle ju lägga upp en massa bilder.

Inte världens bästa kvalitet, jag har inte redigerat bilderna alls, utan använt Camera360 Ultimate med 'Effect Enhancement' för Android. Så jag har varnat er.

Meningen var ju att ta er med ut i KL lite, hur det ser ut då man åker med kollektivtrafik här och så, men andra hälften av inlägget blev mest om Pavilons julpynt. Jag är ju ganska tankspridd så det blir som det blir.

De har massor med prylar med mustascher och ugglor en massa hipstergrejer med. Så inte helt surprisigt att det är min favoritaffär kanske. Typo är en konceptbutik som tillhör klädeskedjan Cotton On. Där har jag bara handlat nen gång, en pyjamas med små söta pandor på.

Men mustascher, det är min kopp te.

Jag filmade lite från monorailen också, så ska se om jag kan redigera ihop det och lägga upp. Hemfärd á la Ida.

Ifall någon är instresserad av att se lite olika delar av KL (med halvkass kvalitét) nu när jag ändå varit i varenda hörn idag. Kika i så fall in imorgon.

Ikväll ska jag bara ta hand om mina arma klövar, packa lite klappar, äta en Zinger från KFC och sedan lite poori. Om jag orkar det sistnämda.

Hoppas det, poori är gutt. Och lagom snacksize. Jaja, mer om det i ett matinlägg en annan dag.

Nu har klockan hunnit bli 10, tycker att det är en bra tid att bege sig för att slippa både morgontrafiken + lunchtrafiken. Morgontrafiken är dock värst, den håller i ett bra tag efter nio.

Har en massa saker jag måste fixa idag, och har inget fordon, så det blir monorail och LRT till skolan, sedan till Sungei Wang, Central Market efter det, och slutligen Midvalley. Det småjobbiga är att allt ligger så utspritt, det positiva är dock att det är så lätt (och billigt!) att ta sig runt med monorail/LRT. Bara skolan som har lite gångavstånd, men lite svittesvett har ingen dött av. Förhoppningsvis.

På tal om absolut ingenting så har jag fått höra ett antal gånger nu att min mun ser ut som en bebismun. Första gången var det min koreanska klasskamrat som undrade om detta var min naturliga läppfärg, för hon hade bara sett bebisar med sådan läppnyans?

Sedan har jag fått höra, då jag visar upp bilder på mina underbara små brorsöner (stolt faster liksom) att de har exakt likadana munnar som min. Och kommer då på att jag har lite utav en bebismun.

Sådant man sitter och tänker på då man ska ta en morgonbild i photobooth, så här kommer en bild på min alldeles avslappnade mun så får ni själva avgöra...

Det ser också ut som att jag putar med underläppen, men det gör jag inte. Den står ut av sig själv, i någon slags kamp om att få överläppen att försvinna helt. Skyller på paps gener. Har jag en bebismun, så har han det med.

Vart ville jag komma med detta inlägg? Att det är morgon, att jag ska bege mig ut på äventyr och att jag har en bebismun. Vilken blandning.

De som inte hunnit växa tänder i alla fall. Efter det kallar jag dem gärna toddlers istället.

Jaja, ni kan ju ta och anteckna allt intressant morgongormande, så får väl jag gå och kamma håret och göra mig i ordning då.

Vi åt på Tescos food court idag, då vi ändå var där och handlade. Deras food court bjuder på helt okej mat, men otroligt billigt är där i alla fall. Till och med billigare än att äta hemma skulle jag tro.

Jag bestämde mig i alla fall för att testa deras Yong Tau Foo, vilket är en kinesisk Hakka maträtt.

Yong Tau Foo, med Jasmine Green Milk tea uppe till vänster och liten soppa till höger.

Det är lite plockmat man väljer själv, och sedan lämnar fram vid kassan där de skivar allt i mindre bitar, kokar och serverar med en mörk sås, eller som soppa om man vill det. Namnet betyder ungefär 'fylld tofu' och det är vad majoriteten av plockmaten består av, t.ex. tofu stoppad med crab sticks, fish balls, dimsum osv. Man kan också välja rätter utan tofu, som ägg, grönsaker, bläckfisk och så nudlar så klart. De brukar ha ett gäng olika att välja mellan, som koks med resten av maten.

Sedan serveras det hela med den mörka, småsöta såsen, sesamfrön, torkad vitlök, och en skitstark sås att doppa i. Smakar ungefär som en vattnig sambal oelek. Den bruna såsen är nog sweet bean sauce, om jag har förstått det rätt. Söt bönsås? Jaja.

Jag valde en massa olika tofurätter, platta risnudlar och så två små vaktelägg. Omnom. Eftersom att jag inte har någon aning om vad jag valde på tofufronten så kallade Akira min middag för Cincai Tau Foo istället.

Cincai betyder ungefär 'whatever' eller 'slmupvis' på Manglish (Malaysian English) som ofta lånar kantonesiska ord.

Gott var det ändå, och det hela gick på 10 svenska kronor, så jag klagar inte.

Det kommer kanske se lite trist ut ett tag framöver, men håll ut, det är bara jag som klyddar...

Men imorgon återkommer jag som vanligt ska ni se. Efter en runda på gymmet för att skrämma bort all lathet.

Men då det kommer till annat viktigt, som att fotografera ögon och så, då har jag tydligen all tid i världen...

Ska nog hålla mig till rött hår ett bra tag framöver förresten. Nämner jag någonsin att jag är sugen på mörkt igen så får ni jättegärna påminna mig om hur drygt och dyrt det var att bli av med skiten då man tröttnat.

Ja alltså fb vet ju inte att det är min mormor så klart, men de hittade ju en dam på armen i alla fall.

Bra jobbat Naomi (min tatuerare) är väl allt jag kan säga om det.

Lite crazy, det här är min tredje bok sedan jag kom hit. Tre böcker på tre år. Lite illa kanske.

Den första var 'Gör vad du vill', som jag köpte hemma på Mobilia några dagar innan jag for hit, att ha på flyget och på Stansted då jag hade ett par timmars väntan där. Boken är skriven av norske författaren Erlend Loe.

Boken handlar om en 18-årig tjej, Julie, som mister hela sin familj i en flygolycka, och om hur hennes liv vänds upp och ner. Julie ser ingen anledning med att leva vidare utan sin familj, så hon försöker själv ta sitt liv utan att lyckas. Efter det bestämmer hon sig istället för att lämna hemmet och resa runt i världen, i hopp om att ett av flygplanen hon reser med ska störta. Hon kollar upp vilka platser som är farligast i världen att besöka och bestämmer sig för att resa dit.

Det låter väldigt deppigt, men det är blandat med jättemycket humor, spänning och lite kärlek.

Fast det har sett likadant ut idag. Och igår. Och i förrgår. Och kommer att se ut så i morgon. Och säkert i övermorgon.

Det som är tur med att Kuala Lumpur är en ganska 'rik' stad, är att det finns fullt med kanaler och till och med tunnlar under staden som tar hand om allt vatten under de tropiska ösregnen. De har liksom redan förberett sig, så det blir sällan översvämning.

Visst, vissa vägar blir kanske avstängda då och då, men det är inte precis så att man kan dra ner mot motorvägen för en simtur.

Det läskiga är bara då det åskar och blixtrar så hårt att alla billarm sätts igång ute på gatan, och när den automatiska grinden där ute går sönder några gånger i månaden.

Men det är inte direkt något att klaga på i jämförelse med de kära grannländerna just nu.

Jag skickade i alla fall ett litet mms, för att visa min uppskattning på en sådan speciellt dag, där jag ritat min paps favoritkaka, nämligen spettekakan.

Han sa inget om det, men jag är ganska säker på att han tyckte att den var underbart fin.

Kanske inte fin nog att hamna i design-kategorin, men fin nog att förgylla hans lilla söndag där hemma. Hoppas jag.

PS och lite för att fjäska för att han inte fick mitt födelsedags-sms i oktober. Men jag glömde absolut inte bort hans födelsedag, jag kan däremot ha glömt att smsa bara...

Ja ja, nästa år kommer jag i alla fall kunna vara med på allas födelsedagar igen för första gången på 3 år snart. Då får vi fira tre gånger så festligt helt enkelt. (Min också så klart, hoho.)

Så mitt lilla moment fick förevigas på bild. The brunch that will stay with us forever. Ungefär. 

Så får vi se hur länge jag lyckas hålla mig frisk nu, speciellt viktigt då jag har en intervju på tisdag som kan leda till jobb. Och ska man jobba så ska man väl helst vara frisk.

Så på tisdag förmiddag (ca 04.00 svensk tid) så får ni ställa klockan för att sitta och hålla tummarna i en halvtimme/timme. Tack på förhand, hoho.

Det blev för mycket ordklydd i hjärnan igår, jag ville få det så rätt att det blev så fel...

Som jag måste fått ifrån spinach.

Ifall någon undrade.

Lite klurigt om man ska särskriva eller ej då det kommer till svensk-internationella ord. På engelska heter det ju spinach paratha, så spinatparatha blir det kanske på svenska då. Paratha är ju indiska.

Eller paratha med spinat, shit the same (som man brukade säga innan man visste bättre) såhär såg det ut i alla fall.

Okej jag gjorde inte paratha, som i att laga dem from scratch, utan jag stekte dem bara. Men jag struntar i det och leker mästerkock i köket ändå.

När jag var på Chic POP för några veckor sedan så köpte jag två små origami-pins att sätta i håret.

Jag är störtförälskad i dem, och tycker att de passar så bra i mitt nu så väldigt röda svall. Eller ruffs.

Jag vet att man säkert kunde gjort dem själv, och sparat några slantar, men jag kan knappt vika en trana av ett A4, så tänk vad mina fingrar skulle totalt massakrera dessa små, ömtåliga ting.

Som tur är, så är dessa redan sprayade så att de skyddas mot hårdhänta eller smutsiga tassar, och så regn.

Ja ja, jag är så glad för dem att jag sprang ut på balkongen och körde på ett litet poseyposey photoshoot med små söta origami i allt det röda...

Nu ösregnar det utanför, och jag tror att blixten precis slog ner i grannhuset. Eller något annat väldigt nära. Vet inte om jag ska mysa med film och popcorn, eller börja skriva mitt testamente...

Den sistnämnda är lite kortare än de två första, men dessa är absolut de tre varor det finns mest av.

Dock inga 'Samyang' som man kan hitta vid den lilla nudelhörnan på Malmborgs. Inte för att jag saknar dem då man har hela den här hyllan att utforska.

Får öva mer imorgon, har hittat gårdagens popcorn att roa mig med innan sängdags.

Nu drömmer jag mig bort och kollar in boende och sightseeing på Bali. Snart bara fyra månader kvar tills la familia kommer och besöker, så man får ju börja planera lite. Måste bara ha mina examensdatum först, sedan ska det minsann bokas och planeras.

Har diskuterat lite med hertigens föräldrar idag, det är tur att de varit på Bali hundra gången (ungefär) OCH att hertigens mamma jobbar på resebolag. Så de vet precis var man ska bo, och vad man ska besöka. Så jag har fått en hel del tips idag.

Men det är som sagt 4 månader kvar, vilket också betyder 4 månader kvar av skolstress innan dess.

Dags att ta tag i livet och ge sig in i Adobe Illustrators värld...

Nu ska jag, ugglan och hertigen ut på äventyr. Eller julklappsshopping? Något i den stilen i alla fall.

Mobilbloggar säkert om maten senare som vanligt.

Hoj!

Det blir alltså en riktig innedag idag, halsen var inte nöjd med gårdagens outing. Och så regnar det ändå. Som det gjort nu i två veckor på raken. Det var lite mysigt i början men nu får det fantamig räcka.

Tropical lafj...

PS Akiras kommentar då jag gnällde på i samma tema som gårdagens inägg.

"De handlar inte om hur mycket snor det får plats i näsan, det återproduceras ju."

Det bara rinner, och rinner, och rinner från min högra näsborre (vänster har tydligen klarat sig) och jag snyter mig typ var femte minut? Det känns så slösaktigt när jag ser alla små vita näsdukar i papperskorgen.

Finns det inte någon sorts superpytteliten näs-tampong man kunde köra upp i näsborren så att man slipper då det rinner ner mot överläppen? Det hade säkert hjälpt en hel del, kanske varit lite naturvänligare också.

Jobbigt när man ska prata med folk och bara föreställer sig hur snoret kommer spruta ut när som helst. Gärna då man inte har någon näsduk nära heller.