Allt bara bra här, ja om man bortser från de små sakerna som en näsa som absolut inte vill sluta odla ändlöst med förkylningssnor, och en hosta som smakar lite, lite järn.

MEN jag slutar om 30-40 minuter, och då är det helg! Och så långhelg på det! Och så nyår på det!

Fun, fun, fun, fun, looking forward to the new year, new year~

För 2012 ska bli det bästa året ever.

Jag har fått ett ganska stort projekt på jobb, det har att göra med branding (varumärkesbyggande/företagsidentitet) vilket jag först var väldigt osäker på när jag hade det i skolan.

Det gick vädligt bra tillslut, och nu har jag intresserat mig jättemycket för det, så jag får helt enkelt göra mitt bästa och hoppas att det är bra nog.

Det kommer dock inte att se ut som ovan, men jag experimenterar lite. Jaja, ni får se allt inom kort.

/Soapdesignerwoman...

Antingen har McD drogat mig med sömnpiller i burgaren, eller så åt jag helt enkelt för mycket.

Oavsett vilket (men jag gissar på det förstnämda, för att göra det lite mer spännande) så är det bara att nypa sig i armen och jobba vidare~

Det ar för övrigt skitvarmt ute idag, och här inne på kontoret har de ställt in aircon på något av det kallaste i konstrast. Inte konstigt att man blir sjuker.

Jag har spenderat min helg med skitförkylning, halsont och en massa asiatisk risgröt med kyckling (bubur ayam). Den finns till och med att köpa på McDonalds för samma pris som en cheeseburgare där hemma.

Annars var julen okej, spenderade den i hertigens föräldrars hus i Shah Alam och ringde hem till la familia precis efter julklappsöppningen. Blev inte sjuk förrens på kvällen där, som tur var.

Idag är vi lediga och imorgon börjar allvaret igen, så jag sörplar vidare och tar mina små örter i pillerform, och hoppas vara 'fit for fight' igen imorgon.

Ja ja ja ja, jag har fastnat med Listomania igen och blivit lite lat... Snart dags för lunch, wooop!

Har fått ett litet uppdrag på jobb som är väldigt olikt det jag brukar syssla med, men det är bara att lämna sin lilla ocmfort zone och testa sig fram.

Så ja, mest cosplayers kanske.

Eventet varar idag med, men jag har varit hemma och småjobbat (okej mest slappat framför Scott Pilgrim vs the World), och ikväll ska vi åka till Kajang och äta världens godaste sate.

HAHA SATE. Som stackars sate... Nä, sate är alltså den riktiga stavningen av 'satay', och man uttalar det sate också. Eller det ligger mellan sate och saté. Någonstans därmellan. Nu vet ni det. Men ni får självklart fortsätta säga satay om ni vill.

Jag hoppas att de har get i alla fall, omnom.

Har en massa bilder som dyker upp imorgon, just nu ska jag äta en tub med gamla pringles samtidigt som jag tittar på American Horror Story. Har bara sett ett avsnitt än så länge, men serien är väldigt psykologisk med en massa skräck. Och sex.

Så det ser lovande ut, hoho.

Serien ska självklart ses i mörker så att jag kan skrämma upp mig själv ännu mer.

Jag har inte varit särskilt hungrig idag, då kroppen inte fått röra på sig så mycket.

Och så har jag inte varit och handlat på ett tag, så det enda vi har hemma är ris, bröd, müsli och nudlar.

Så det blev nudlar, då det kändes mest bekvämt men mättande. Tycket dock att det är så himla tråkigt att äta dem som de är eller som soppnudlar, och vi hade inga mi goreng hemma (favoriterna). Så jag valde att piffa upp dem med ett recept som hertigens föräldrars förra maid lärde mig då jag först kom hit.

Det är hur enkelt (och billigt!) som helst, men det blir liksom en helt annan rätt då man är fattig student men trött på vanliga samyang nudlar. Så jag tänkte dela med mig av receptet idag, ifall det sitter någon fattig student där ute som tröttnat på sina snabbnudlar ute i skafferiet.

(eller nudelpannkaka).

(per portion)

• Ett paket snabbnudlar.

• Ett ägg.

1. Ta fram valfritt paket med billiga nudlar. Jag har valt något indonesiskt märke.

Nu kan man blanda i det pulver man brukar få med i paketet också, men mitt billighetsmärke hade tydligen inte det, så jag använde salt och någon slags asiatisk peppar som stod framme.



5. Stek röran i smör tills blandingen blivit ganska fast, och att man kan vända utan problem.



6. Vänd och stek undersidan en stund med. Den övre sidan lär bli mer äggig då det rinner ner i botten då man steker först, men det gör inget, det är lika gott ändå. Så här lär det se ut då ni vänt:



7. Servera med vad ni tycker passar till, eller ät som det är. När hertigens maid serverade så gjorde hon det med sambal, men jag gillar att äta det med thai sweet chili. Det går så klart bra att äta med sallad eller kött också, om man har det hemma. Hoho.

Idag har jag varit ledig, så jag har tagit igen mig lite efter gårdagens 9 timmar på jobb som avslutades med en helt galen konsert direkt efter, då Parkway Drive kom till Kuala Lumpur. (Mer om det senare).

Lämnade hemmet klockan 07.55 och var hemma igen vid 22.30. Däckade snabbt och har mest vilat idag och gjort mig redo för morgondagen. Då är det dags för Comic Fiesta, Malaysias version av Comic Con. Tidningen jag jobbar för ska ha ett bås, och jag har fått i uppgift att fotografera eventet lite samt intervjua två anime sångare från Japan.

Ja mina arbetsuppgifter är har blivit mer journalistinriktade nu under första veckan, nästa vecka blir det dock mycket grafisk design. Det är bara att rota upp journalistikkunkaperna sedan gymnasiet och köra på.

Har förresten hittat en favoritbok för tillfället, Listomania, som jag recenserade tidigare i veckan. Den är full med 2,663 random, intressant och alldeles onödig fakta på nästan 300 sidor. Det finns heller inga vita sidor i boken, då den är fylld med heltäckande, roliga illustrationer på varenda sida, så om man inte gillar att läsa så kan man helt enkelt sitta och glo på bilderna och ändå bli inspirerad.

Sjukt beroendeframkallande, och så fort jag får en stund över på jobb (vilket inte händer så ofta) så brukar jag sitta alldeles fänglsad i denna bok.

Så tomten, om du läser detta så vet du vad som gäller.

Idag är en bra dag, av flera anledningar:

• Jag slipper stå i kö till tågbiljetterna idag då jag köpte ett månadgskort igår.

• Jag blev nöjd med håret.

• Har hittat min fina, randiga tröja från Bandung.

• Parkway Drive kommer till KL.

Så det blir konsertdags direkt efter jobb, hertigen kommer att vänta på där. Och jag är sjukt excited, jag menar Parkway farking Drive!

Jaja, ska hitta mina strumpor och rusa mot tåget nu, haj!

Dagen, i good and bad news:

• Är jättesvettig.

• Och trött.

• Lämnade hemmet kl 08.05 och landade igen kl 20.01.

• De har hittat på något nytt jävla system med tågen i KL helt plötsligt, och det tog säkert dubbelt så lång tid att åka hem.

• Missförstod detta nya system, tryckte fel och fick betala extra.

• Fick en skitkonstig taxichaufför som inte hörde vad jag sa, körde som en galning, och gav mig för lite pengar tillbaka.

• Blev skitsur.

• Kom tillslut hem!

• Stormtrivs på jobbet!

• Stormtrivs med mina kollegor!

• Har fått roliga uppgifter hela dagen! Bland annat har jag fått återuppväcka min lilla journalistik-ådra. Fast på engelska.

• Min lille hertig kom och mötte mig i garaget! (Känner mig saknad, hehe)

• Har deodorant hemma, luktar gott igen!

• Blev glad igen!

Och nu ska jag ut och äta, köpa bläck till skrivaren och ringa min kära mams en stund.

Det blir nog rätt bra det här trots allt.

Kringlor kanske inte platsar just under matkategorin, utan mer snacks, men snacks kan ju trots allt också vara valdigt gott.

Speciellt om de kommer ifrån Auntie Anne's Pretzels. De har hur många olika toppings som helst men jag brukar köpa dem med sesamfrön eller sour cream and onion-pulver. Annat som går ner är original, jalapeño, eller seaweed.

Men nu senast testade jag en söt variant med krossad mandel och karamellsås. Det var... inte helt tokigt. Men jag föredrar nog de mindre söta varianterna.

Den första kryllade av halvstora, röda spindlar med enorma turkosa ögon som attackerade och bet mig i benen, bara av att vakna med ilningar längst vaderna. Jag är inte rädd för spindlar egentligen, men själva drömmen var sjukt obehaglig, och jag fick vända upp och ner på täcke och grejer för att kunna somna om.

Den andra gången var det en vattenvirvel inblandad. Jag tror att jag har fobi för sådana, och har haft det så långt jag kan minnas tillbaka. Ni vet, när man rör om i ett glas och det formas en liten, liten virvel? Dem fascineras jag av, men tycker att de är obehagliga ju större de blir.

Bara att lägga till på fobilistan då...

• Blod. Min vuarsta fobi då. Inte på film direkt, men in real life, och då jag hör ord jag associerar med blod. Som ordet blod. Bara av att skriva denna rad, blev mina händer alldeles svettiga.

• När jag var liten/yngre så var jag väldigt mörkrädd, och sov för det mesta med nattlampa tills... Ja säkert tills långt in i tonåren.

• Då jag var yngre klarade jag heller inte av stora folksamlingar och trängsel, varade också in i tonåren. Kunde få lite panik på konserter och festivaler (Malmöfestivalen ugh), och minns fortfarande då jag fick näsblod då jag och mamma var ute och letade konfirmationskläder då det var REA.

Nu har det gått över i alla fall, är konsertproffs nu ju. Well, bortsett från den gången då Mustach spelade på KB och äckelkillen bakom mig försökte komma längre fram genom att kroka armen om min nacke. Lite strypaktigt. Som tur var så stod jag längst fram och vakten var snabb dit. Obehagligt var det ändå, och visst kom det en liten tår. Hoho.

Ja konsertträngsel var nog en av mina större fobier det med, men efter så många gigs och moshpits i Malaysia så har jag vant mig, och liksom lärt mig att det går över. Ställer mig dock aldrig i 'klungan' längre. Bara tilräckligt bra placering så att jag får bra bilder, och att man kan dansa runt lite. Mycket mer värt det, i min mening.

Hur hamnade vi här igen? Ja just det, mardrömmar. Ja, jag drömde jättemycket varje natt, väldigt detaljerat också. Och minns alltid vad jag drömt då jag vaknar. Ibland är det bra då man skapar en riktigt epic film i hjärnan, men inte lika kul då det slutar i något som kunde varit med i en film av Stephen King.

Eller då någon man bryr sig om dör. Vaknade i tårar sist det hände, vilket nog skrämde hertigen mer än vad det skrämde mig.

När jag väl borjar jobba så kommer jag inte hinna ut i KL mycket, så har passat på att få allt gjort nu innan dess. Har tagit hand om alla mina cravings också, hehe.

Idag ska jag fira helg med tortillas och vanilla coke. Så. Jäkla. Gott.

Sedan blir det gym imorgon, och förberedelser inför måndag. Ska kolla upp priserna för ett LRT-kort nu, har ju en bit att åka varje dag framöver.

Nä nu ska jag återgå till att sutta på mina små, svarta kulor. Omnom.

Hur kunde jag glömma den här bilden?

Ja jag vet att jag lagt upp bilder från Pavilions Christmas Wonderland tidigare, men suddiga, tråkiga mobilbilder räknas inte. Och så är det ju ett av mina favoritmalls, så ja...

Den 11 april, åker jag förhoppningsvis hem. Det är samma dag som min familj åker hem efter att ha varit här på semester + min examen. Mitt examensdatum är inte satt än, men det borde infalla antingen sista torsdagen i mars eller första torsdagen i april. Om vi åker samma dag så kan vi flyga ikapp och se vem som kommer först till Kastrup.

Nu blir det lite sömn och sedan fullt upp imorgon. Men det kommer kanske någon trevlig mobilblogg med mig och bubble tea som vanligt...

I alla fall om man lägger ner en riktig blixträddning då något faller ner utan att hinna se vad det är först. För visst, det kunde vara något ömtåligt, och värdefullt eller whatever, men en jäkla japansk ögonbrynstrimmer där locket hamnat på sniskan så att hela rakbladet lyser med sin ondskefulla närvaro.

Då önskar man att man inte hade varit så snabb, eller snarare krampaktig då man fångade.

Tydligen så var inte mina smärtreflexer lika snabba, så hårt som jag squeezade.

Ville bara gnälla av mig, haj.

Herigen och en krispig bröd...kon?

En väldigt rolig rätt man endast hittar i Malaysia. Inte världens mest spännande i smaken kanske, men så gott att sitta och knapra på då man är lite sugen. Det ser kanske ut som mycket mat (eller bröd) men det är så tunnt, tunnt och krispigt, så det går snarare ner som ett snack istället för en måltid.

Tissue är engelska för mjukt papper/näsduk, och roti är malaysiska för bröd. Så väldigt tunnt, toppformat bröd, som då kanske tar formen av just en enorm näsduk.

Just ikväll fick jag nog den högsta jag sett hittills, så den syns på långt håll kan man väl säga, och det var många icke-malaysier som frågade kyparen vad det var vi åt.

Smakmässigt så smakar det som vanlig roti canai (då de består av samma 'deg') fast tunnare, och så har insidan smaksatts med ett tunnt lager med smör och socker. Och ja, det är mycket godare än vad det låter. Sött och salt = always a winner. Utsidan är torr så att man ska kunna bryta skapelsen i mindre bitar.

De serveras på mamak stalls i hela landet, precis som alla andra roti-vaianter. Och jag kan inte komma på något mer malaysiskt än mamak stalls, och tillhörande olika roti-varianter, som man kan hitta överallt i landet.

Så om ni någonsin hamnar i Malaysia så beställ för tusan en 'roti tissue' eller två. Kul att försöka bryta ner så försiktigt/aggressivt som möjligt, om inget annat.

Vill ni uppleva det så malaysiskt som möjligt så skölj ner det hela med ett glas teh tarik.

PS hade tänkt länka er till mitt teh tarik-inlägg där, men google låter mig inte använda min lilla sökruta längst ner till vänster? Funkar det för er?