...är att baka bröd.

Gillar att veta precis vad jag stoppar i mig då det kommer till bröd, ju färre ingredienser samt noll kemi i brödet gör mig happy happy. Då passar jag på att sätta upp håret i en liten 50-tals frizz för att känna mig extra husmoderlig.

Plus att de flesta små aggressioner som ligger och lurar i kroppen kommer ut då en envis deg ska knådas.

Så inga sura miner, bara knåda the shit out of that bread.

Det är ett litet organiskt te med smak av aztekiska kryddor och choklad. Men om inte det var övertygande nog för min del, så föll jag även för de små visdomsorden på tepåsarnas lappar. Och helt ärligt, så hjälpte ju förpackingens detalj i form av en liten buddha i meditationsposition mitt i streckkoden till lite också.

En liten designers arbetsskada antar jag.

Här kommer en bild på dagens pinapple fried rice:

Bara för att det aldrig kan bli för mycket mat på bloggen.

Och för att pinapple fried rice / nasi goreng nanas / stekt ris med ananas, är sjukt gott. Helt enkelt.

Det var allt.

Det hjälper så klart lite att ha sällskap av en liten hertig, en Jamal och en Pan i denna matfest, och sedan åka hem till dem och kolla på Kung Fu Hustle. Feeest.

Men nu: pluggfest utan fest. Alltså pluggpest. Typ.

Dagens frukost har varit så malaysisk den bara kan bli. Det allra vanligaste, och mest traditionella, är att äta nasi lemak till frukost. Nasi lemak är typ Malaysias nationalrätt, med ris som kokts i kokosmjölk, serverat med ett halvt kokt ägg, jordnötter, torkad ansjovis och sambal. Serveras som en pyramid innuti ett bananlöv.

Detta ska man skölja ner med teh tarik, antingen kokande hett eller nerkylt. Teh tarik har jag skrivit om innan, men det är i alla fall ett malaysiskt te med kondenserad mjölk, som liksom dras mellan två koppar innan man serverar, så att det blir lite skummigt. Men man drar det liksom inte för skummets skull, utan just för att det ska blandas bättre och kylas ner lite om man dricker det varmt.

Men för dem som inte pallar med att äta ris så tidigt på morgonen (som jag), så är nästa alternativ att äta roti bakar, vilket är rostat bröd med margarin och kaya. Kaya är ett malaysiskt pålägg gjort på kokos, pandan och ägg. Tror jag.

Hinner inte googla, för nu ska vi åka in mot staden och leka tour guides, hoho.

Och nästa tydligen.

Nä, men back to work nu då....

För det gjorde verkligen skitont.

Idag jag varit en sväng i Shah Alam för ett tandläkarbesök. Blev en slant fattigare med en tand gladare i alla fall.

Sedan firade jag med min alldeles första koreanska måltid. Har aldrig varit riktigt sugen på att testa, men idag blev det av i alla fall. Det blev ett gäng väldigt röda nudlar, och röd mat är ju i många fall väldigt spicy, och spicy mat gör mig väldigt glad. Ungefär som då man äter choklad.

Endorfiner är trots allt det bästa då man vill fira loss efter ett par skitdagar.

Antingen har McD drogat mig med sömnpiller i burgaren, eller så åt jag helt enkelt för mycket.

Oavsett vilket (men jag gissar på det förstnämda, för att göra det lite mer spännande) så är det bara att nypa sig i armen och jobba vidare~

Jag har inte varit särskilt hungrig idag, då kroppen inte fått röra på sig så mycket.

Och så har jag inte varit och handlat på ett tag, så det enda vi har hemma är ris, bröd, müsli och nudlar.

Så det blev nudlar, då det kändes mest bekvämt men mättande. Tycket dock att det är så himla tråkigt att äta dem som de är eller som soppnudlar, och vi hade inga mi goreng hemma (favoriterna). Så jag valde att piffa upp dem med ett recept som hertigens föräldrars förra maid lärde mig då jag först kom hit.

Det är hur enkelt (och billigt!) som helst, men det blir liksom en helt annan rätt då man är fattig student men trött på vanliga samyang nudlar. Så jag tänkte dela med mig av receptet idag, ifall det sitter någon fattig student där ute som tröttnat på sina snabbnudlar ute i skafferiet.

(eller nudelpannkaka).

(per portion)

• Ett paket snabbnudlar.

• Ett ägg.

1. Ta fram valfritt paket med billiga nudlar. Jag har valt något indonesiskt märke.

Nu kan man blanda i det pulver man brukar få med i paketet också, men mitt billighetsmärke hade tydligen inte det, så jag använde salt och någon slags asiatisk peppar som stod framme.



5. Stek röran i smör tills blandingen blivit ganska fast, och att man kan vända utan problem.



6. Vänd och stek undersidan en stund med. Den övre sidan lär bli mer äggig då det rinner ner i botten då man steker först, men det gör inget, det är lika gott ändå. Så här lär det se ut då ni vänt:



7. Servera med vad ni tycker passar till, eller ät som det är. När hertigens maid serverade så gjorde hon det med sambal, men jag gillar att äta det med thai sweet chili. Det går så klart bra att äta med sallad eller kött också, om man har det hemma. Hoho.

Kringlor kanske inte platsar just under matkategorin, utan mer snacks, men snacks kan ju trots allt också vara valdigt gott.

Speciellt om de kommer ifrån Auntie Anne's Pretzels. De har hur många olika toppings som helst men jag brukar köpa dem med sesamfrön eller sour cream and onion-pulver. Annat som går ner är original, jalapeño, eller seaweed.

Men nu senast testade jag en söt variant med krossad mandel och karamellsås. Det var... inte helt tokigt. Men jag föredrar nog de mindre söta varianterna.

Herigen och en krispig bröd...kon?

En väldigt rolig rätt man endast hittar i Malaysia. Inte världens mest spännande i smaken kanske, men så gott att sitta och knapra på då man är lite sugen. Det ser kanske ut som mycket mat (eller bröd) men det är så tunnt, tunnt och krispigt, så det går snarare ner som ett snack istället för en måltid.

Tissue är engelska för mjukt papper/näsduk, och roti är malaysiska för bröd. Så väldigt tunnt, toppformat bröd, som då kanske tar formen av just en enorm näsduk.

Just ikväll fick jag nog den högsta jag sett hittills, så den syns på långt håll kan man väl säga, och det var många icke-malaysier som frågade kyparen vad det var vi åt.

Smakmässigt så smakar det som vanlig roti canai (då de består av samma 'deg') fast tunnare, och så har insidan smaksatts med ett tunnt lager med smör och socker. Och ja, det är mycket godare än vad det låter. Sött och salt = always a winner. Utsidan är torr så att man ska kunna bryta skapelsen i mindre bitar.

De serveras på mamak stalls i hela landet, precis som alla andra roti-vaianter. Och jag kan inte komma på något mer malaysiskt än mamak stalls, och tillhörande olika roti-varianter, som man kan hitta överallt i landet.

Så om ni någonsin hamnar i Malaysia så beställ för tusan en 'roti tissue' eller två. Kul att försöka bryta ner så försiktigt/aggressivt som möjligt, om inget annat.

Vill ni uppleva det så malaysiskt som möjligt så skölj ner det hela med ett glas teh tarik.

PS hade tänkt länka er till mitt teh tarik-inlägg där, men google låter mig inte använda min lilla sökruta längst ner till vänster? Funkar det för er?

Vi åt på Tescos food court idag, då vi ändå var där och handlade. Deras food court bjuder på helt okej mat, men otroligt billigt är där i alla fall. Till och med billigare än att äta hemma skulle jag tro.

Jag bestämde mig i alla fall för att testa deras Yong Tau Foo, vilket är en kinesisk Hakka maträtt.

Yong Tau Foo, med Jasmine Green Milk tea uppe till vänster och liten soppa till höger.

Det är lite plockmat man väljer själv, och sedan lämnar fram vid kassan där de skivar allt i mindre bitar, kokar och serverar med en mörk sås, eller som soppa om man vill det. Namnet betyder ungefär 'fylld tofu' och det är vad majoriteten av plockmaten består av, t.ex. tofu stoppad med crab sticks, fish balls, dimsum osv. Man kan också välja rätter utan tofu, som ägg, grönsaker, bläckfisk och så nudlar så klart. De brukar ha ett gäng olika att välja mellan, som koks med resten av maten.

Sedan serveras det hela med den mörka, småsöta såsen, sesamfrön, torkad vitlök, och en skitstark sås att doppa i. Smakar ungefär som en vattnig sambal oelek. Den bruna såsen är nog sweet bean sauce, om jag har förstått det rätt. Söt bönsås? Jaja.

Jag valde en massa olika tofurätter, platta risnudlar och så två små vaktelägg. Omnom. Eftersom att jag inte har någon aning om vad jag valde på tofufronten så kallade Akira min middag för Cincai Tau Foo istället.

Cincai betyder ungefär 'whatever' eller 'slmupvis' på Manglish (Malaysian English) som ofta lånar kantonesiska ord.

Gott var det ändå, och det hela gick på 10 svenska kronor, så jag klagar inte.

Så mitt lilla moment fick förevigas på bild. The brunch that will stay with us forever. Ungefär. 

Så får vi se hur länge jag lyckas hålla mig frisk nu, speciellt viktigt då jag har en intervju på tisdag som kan leda till jobb. Och ska man jobba så ska man väl helst vara frisk.

Så på tisdag förmiddag (ca 04.00 svensk tid) så får ni ställa klockan för att sitta och hålla tummarna i en halvtimme/timme. Tack på förhand, hoho.

Lite klurigt om man ska särskriva eller ej då det kommer till svensk-internationella ord. På engelska heter det ju spinach paratha, så spinatparatha blir det kanske på svenska då. Paratha är ju indiska.

Eller paratha med spinat, shit the same (som man brukade säga innan man visste bättre) såhär såg det ut i alla fall.

Okej jag gjorde inte paratha, som i att laga dem from scratch, utan jag stekte dem bara. Men jag struntar i det och leker mästerkock i köket ändå.

Tarts är en godsak man älskar i Malaysia. Speciellt eggtarts. De har små affärer, ungefär som bagerier, fast som bara säljer tarts med olika smaker.

Annars är de inte så mycket för kakor och wienerbröd, men tarts går ner.