Städade hela kylskåpet innan dess. Och så utskrifter hela dagen/designande hela natten på det.

Ibland är man lite utav en wonderwoman ändå. Då man inte ligger och latar sig på soffan.

Inte många dagar kvar nuuueeewww!

Har haft en riktig jäkla stressdag/vecka/månad här, men det börjar bli närmre och närmre min examensdag i alla fall. På fredag nästa vecka ska allt vara klart. ALLT.

Dessutom så pajade jag mina favoritbrillz i morse, på väg till skolan. Så jag fick köra runt som något utav en hipsterpirat i morgontraffiken.

En godare nyhet är att det vara ät fem dagar kvar tills la familia kommer. FEM! FEEEEM! 5!

Hur sjukt är det egentligen?

Bortsett från In League så uppträdde även sångarens bror, Chad Blondel, och så ett gäng malaysiska band. Bland annat An Honest Mistake som är Malaysias Yellowcard, samma genre och så de har en kille som spelar fiol. Skitcoolt tycker jag.

Senare idag så blir det dags för ännu ett gig då Dillinger Escape Plan spelar. Något jag endast går på för att hertigen bjuder och för att stället ligger 5 minuter från lägenheten. 'Meth core' är inte riktigt min kopp te, men kameran lär ju åka med ännu en sväng ändååå.

Men nu! PLUGGA GA GA GAH...

Nu ska vi åka till Shah Alam och passa hertigens föräldrars hus över helgen, men återkommer imorgon då jag har internet igen.

Känns ungefär som de små känslorna jag delade med mig av i det här inlägget. Efterlängtat och kul, men lite nervöst och konstigt samtidigt.

Fast en GIF kanske beskriver situationen bättre:

Obs! Väldigt slitet face, har varit en tuff vecka kan man väl säga. Har man inga mörka påsar under ögonen sina, då är man ingen elev på Raffles...

Delar med mig lite av vad som händer med slutprojektet senare ikväll, nu ska det ätas roti canai tills jag måste rulla hem igen.

Nu blir det mer plugg med återkommer imorgooooonnnn....

Söndagen tog en liten vändning, då jag och hertigen stack ut och åt typ den godaste Nasi Lemak-rätten jag vet. Alltså på Papa Rich, som ligger precis bortom kvarteret.

Jag brukar beställa den vegetariska varianten, för deras sambal är den godaste jag vet. Den är utan belacan (räkpasta) vilket annars också är gott, men just den här smakar super. Och så får man vegetarisk lammcurry och grönsaker! Grööönsaker! Och så två papadum.

Vi bor precis i närheten av Publika, Solaris Dutamas, ett område där de nyligen öppnat ett nytt artsy köpcentrum, men där har redan funnits affärer och matställen öppna sedan länge. De brukar också ha konstutställningar och konserter där borta. Så väl där så kom hertigen på att det var konsertkväll, då Skylit Drive spelade i Kuala Lumpur ikväll.

Då vi inte är några screamo fans så hade vi inga planer på att gå, men bestämde oss för att dra upp och hälsa på folk istället. Det hela slutade med att vi slank in med rätt sällskap, för att avnjuta de lokala artister som spelade efteråt, i form av lite dubstep och sedan malaysisk metal.

Efter det bjöd hertigen på världens godaste efterätt, froyo (frozen yogurt) från Tutti Frutti. De hade en ny smak, honeydew melon. Sååå sjuuukt goood.

Så ja min grubbliga söndag fick ett ganska awesome avslut kan man ju säga.

Och ja, ni får ursäkta urkassa mobilbilder, but that's all I've got.

• Bland annat så vill jag köpa en longboard som jag först ska måla undersidan på, och sedan åka flera mil på så fort jag lärt mig 'bromsa' (en av de anledningarna att jag aldrig fortsatte skejta).

• Sedan så vill jag börja dansa lindyhop, och jag har NÄSTAN lyckats övertala hertigen att joina. Han vill bbörja träna Muay Thai, men jag tycker att lite dans och lite fight kan ge bra balans i livet. Måste bara lirka lite till tror jag.

• Och så ska jag baka mycket. Baka kakor och tårtor som när jag var liten och bodde hos mormor om helgerna. Gosh vad jag saknar henne, och vad jag saknar att ha en ugn.

• Sedan så tänkte jag att jag ska plinka mer på min lilla ukulele än vad jag gjort här.

• Men det som ska bli bäst av allt är att faktiskt kunna gå ut och promenera. Jag har bott brevid en ringled på tok för länge nu. Det ska bli skönt att lunka runt i ett svalt klimat med lille Wiggo igen.

Så när det kommer till hobbyfronten så ska det absolut bli skönt att få komma hem. Att äntligen få tid över i alla fall.

Akiras kusin som bott med oss i veckan, har nu varit hos hans föräldrar i huset över helgen så att hon kan träffa lille Iman för första gången. Men de lär väl komma hit senare ikväll så att det blir mer umgänge och kräng.

Men ananrs har det alltså varit ganska lugnt och stilla här hemma. Har massor att göra men ingen inspiration.

Skypade med mams igår också, myyyysoooo. Det börjar bli dags att boka biljett inför hemresan, vilket är helt sjukt på så många sätt.

Det är snart 14 månader sedan jag var hemma och hälsade på, och den här gången är det en enkel biljett som ska bokas. Senast jag köpte en enkel biljett var för över tre år sedan då jag bokade min Malaysiaresa som skulle vara i tre till sex månader. Nu har det snart gått tre år sedan dess.

Mams frågade mig igår hur det känns, och självklart vill man ju bara kunna säga att det känns så sjukt bra. Vilket det gör, så klart. Men inte bara sjukt bra, det finns så klart tusen små känslor i kroppen, både känslor om hur skönt det ska bli att åka hem på riktigt, att äntligen få lära känna mina små brorsöner, umgås med familj och vänner ordentligt, och att få snusa Wigoo i skägget.

Men det känns samtidigt konstigt att lämna den plats som varit ens hem i tre år nu. Lika länge som min gymnasietid, fast i ett helt annat land. Mina tre år på gymnasiet var den tid i mitt liv som verkligen formade mig som en 'vuxen' person. Det var där som jag slutade vara lilla blyga och tysta Ida, och liksom hittade mig själv som person och vad jag ville göra i livet. Det var liksom under de tre åren jag växte upp på riktigt.

Trodde jag i alla fall.

Men så tänker jag hur mycket jag varit med om under dessa tre åren, hur jag verkligen fått känna på skolstress på riktigt (okej, samhäll-journalistik var en bitch ibland då det kom till plugg, men inget slår dessa tremånadersterminerna med sina deadlines), att starta om i ett land från square one, börja ta plats som person och lära känna folk i ett helt annat samhälle och på ett annat språk än vad man är van vid.

Det är nog det som känns konstigast, då man liksom ska ta farväl av de man kommit närmst här, att man plötsligt liksom ska åka hem och liksom fortsätta där man lämnade det livet sist. Klart, Malaysia kommer ju alltid att vara ett andra hem, hertigen har ju sin familj här och allt, men då vänner frågan när man kommer tillbaka så känns det så klart konstigt att  inte hå något svar på det heller.

Men allt sånt löser sig ju. Det viktigaste just nu är att jag lyckas ta examen, får komma hem till min underbarra familj, få jobba lite och kunna betala av mina lån och skulder, hoho.

Så visst, jag längtar sjukt mycket men det kommer fortfarande att kännas lite, lite konstigt.

Och så klart att inga köpcentrum har öppet till 22.00, och att det blir sjukt svårt att få tag i bubble tea i lilla Malmö. Bu hu.

Nä nu har jag svamlat tillräckligt för idag, minns inte ens vart jag ville komma med det här inlägget...

• Stiga upp skittidigt och hämta Akiras kusin på flygplatsen √

• Ta med henne på små äventyr i form av mat och KLCC √

• Tupplura i en hel timme √

• Familjemiddag med en liten hertigs föräldrar och kusin √

• Bli färdig med min layout inför skolans graduation book √

Och nu hade jag tänkt gå på sista checken, genom att gå och lägga mig.

Imorgon blir vi tour guides då hertigens kusin bor hos oss några dagar, men kameran åker med så har jag tid över så blir det kanske en liten bildbomb på kvällen.

Fick inte många timmars sömn i natt, och har spenderat hela dagen i min favorit-print-shop. HELA DAGEN. Gav mig på en handgjord variant att binda ihop min Internship Report, vilket var sjukt korkat då jag aldrig testat på den stilen innan, och hade sjukt många dokument som skulle med.

MEN. Det blev skitfint. Glömde tyvärr att ta bild, men det får jag göra då jag får tillbaks eländet. Förhoppningsvis med ett fint betyg då.

Eller bara en fin kommentar angånende min underbart unika stil att binda dokument.

/En som satsar på fina detaljer istället för innehåll.

Nu har min lilla eskimåninja hamnat i tidningen, som även kan läsas online, så om ni vill gå och kolla in mitt inzoomade, glada huvud så kan ni göra det genom att klicka HÄR. Artikeln hoppar upp i ett nytt fönster.

Ja, där finns text också för dem som finner sådant intressant.

Ni får ursäkta gårdagens mindre positiva känslor som fick ventileras här på bloggen. Jag är en sådan jobbig jäkel som bär mitt hjärta på ärmen (japp, ordagrannt översatt från det engelska uttrycket) så är jag glad så visar jag det mer än gärna, och är jag arg eller ledsen så kan jag inte dölja det heller.

Jag har nu skrivit ner hela situationen här i inlägget, men sedan raderat igen då jag inte vill att det ska ligga här och skräpa, det här ska ju vara mitt speciella lilla space där delar med mig av mitt liv och min vardag, och där jag kan ventilera både glada och frustrerande känslor.

Men det är heller inte en dagbok, då det jag skriver ligger så oksyddat. Så jag vill inte ge mig in på detalj, bortsett från att jag blev väldigt orättvist behandlad i veckan, men att jag spenderat förmiddagen med att försöka reda ut hela situationen med de ansvariga.

Så nu tänker jag lämna all negativ energi bakom mig, och så fortsätter bloggen som vanligt. Jag fick i alla fall prata av mig idag, och nu fick jag även skriva av mig, och känner mig på samma glada nivå som tidigare i veckan.

Kanske är det för att jag känner mig lite, lite mer vuxen och ansvarstagande än för några dagar sedan, eller kanske är det vetskapen om att det ligger en Magnum Chocolate Truffle och väntar i frysen.

Oavsett anledning så mår jag i alla fall bra nu, och kommer att ha en fortsatt bra dag. Det är ju trots allt lördag.

Det har varit en lång dag med samtal med min mentor inför slutprojektet, besök på hotellet där vårt examensevent kommer att hållas, och så photo shoots som ska hamna i vår graduation book.

Så det har absolut varit en lyckad, och väldigt busy dag, som jag nu tänker avsluta med ett stort glas Vanilla Coke och lite filmmys.

Fast blodet har även kokat lite idag, och jag har ett väldigt jobbigt telefonsamtal inför mig imorgon. Så jag samlar all kraft och glädje just nu så att jag kan vara stark och positiv imorogn. Ibland måste man helt enkelt ta tjuren vid hornen och bete sig så professionellt som möjligt då andra har svårt för det.

Kan inte gå in på detaljet just nu, men förhoppningsvis löser allt sig imorgon och i så fall delar jag gärna med mig av detaljer.

Positiv energi, hej och hå.

Grön klänning med gult som 'color blocking'-färg. Fast klänningen kommer att förgrönas i photoshop såklart, det är ju ändå grafisk designer jag ska ta examen som, så lite fusk sidan om måste ju bara vara bra.

Hade också tänkt köra på någon slags pinup frisyr med bandana, men kan inte riktigt bestämma mig ifall jag passar i det eller ej.

Det ska ju vara 50-60-talstema, men har liksom ingen bandana eller schal som passar den eran. Får se vad de andra kör på imorgon, och improvisera lite helt enkelt.

Och att det var ett tag sedan jag rakade benen. Oppsss.

Jag har en alldeles nyinköpt klänning som jag ska ha på själva examensdagen, hittade en underbar, enkel skapelse på Zara som är tillräckligt lång att ha på scenen, men en liten ärm också, och så sitter urringningen i ryggen. Jehettefin.

Men frågan är om jag vill vara likadant klädd i vår graduation book som på själva examensdagen. Det enda gröna plagg jag har bortsett från klänningen är ett alldeles för tight linne, eller bubbas bandana. Kanske borde köra på en liten pinup frisyr i boken?

Eller samma klänning fast en liten kofta utanpå då vi kör på tema color blocking + grönt?

Åh, desicions desicions...

Så nu ska jag tycka synd om mig själv, ta en liten paus i studierna och spela sims.

Och inte vara inne på bloggen och klaga, för det finns inget värre än skitförkylda människor som gärna informerar om deras snörvliga tillvaro igen och igen och igen och igen och igen och igen...

Så ja, ciao och sul sul för tillfället.

Glad alla hjärtans dag allihopa, oavsett om ni firar eller ej så hoppas jag att alla har en najs dag ändå.

Jag och hertigen är inte världens storfirare av denna hjärtedag, varken han eller jag är särskilt 'röda rosor romantiska'.

Men så fort det är mat inblandat så firar vi vad som helst egentligen.

Så det blir en lugn och inte särskilt hypad dag, har skolarbeten att ta hand om och kanske blir det lite 2-player på PS3 ikväll. Och så god mat såklart.

Igår kom vi fram till att min sista dag på kontoret blir idag, istället för nästa torsdag, då det varit det här datumet som står i kontraktet.

Och för att det kommer en massa nytt folk på måndag -> de vill göra plats, tror jag.

Men oavsett anledning så är det så jäkla skönt att bara få fokusera på skolan nu i veckan, och att jag lämnar dessa jäkla 12 illustrerade full spreads bakom mig.

Men jag börjar acceptera att allt inte kan bli perfekt då man får alldeles för mycket jobb med för tight deadline.

Har förresten precis börjat använda den här kortärmade skjortan igen, som jag köpte på Carlings då jag var... 17? Hållbart köp.