pistachio

Igår kväll gjorde jag något dumt. Jag satt och åt pistaschnötter framför en liten skräckfilm, och plötsligt så dök det upp en stängd nöt. Eller ja, en är skalet var stängt.

Envis som man var så skulle nöten minsann öppnas. Så neandertalar-genen väcktes till liv, och jag bestämde mig för att tugga på skalet tills det öppnades. Bra idé. Jättebra.

Så nu är det dags att boka tid hos tandläkare, för första gången i Malaysia, då min stackas kindtand sprack. Fast inte hela tanden, bare en liten spricka som sträcker sig från topp till botten, men som ändå måste lagas så klart.

Som tur är så gör det inte ont, men jag är rädd för att äta och förvärra allt. Och nu börjar jag bli hungrig...


No more pistachios for me...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0