Taman Mini, del 1
Dag två åkte vi som sagt till ett mulet Taman Mini, som betyder 'mini park'. Och det är precis vad det är, en stor park (med inträde dock) där de byggt upp massor med traditionella indonesiska hus från landets olika provinser. Varje provins räknas som sig egen etnecitet och de har sina egna språk och kulturer som skiljer sig från varandra.
De är inte direkt mini-hus, de är riktiga stora hus, men kanske kallas det 'mini' just för att det bara finns 1-3 hus från varje provins, och att de kanske inte är riktigt så stora som de var i verkligheten (trots att vissa var enorma enligt mig).
Det finns också många statyer, tempel och liknande av mini-storlek i och för sig. Går man in i varje hus kan man även hitta gamla antika verktyg, kostymer, inredning och annan historia samlat innuti, lite som ett museum för varje område.
Har man tur sitter det en liten snäll gubbe där inne som delar med sig av lite intressant fakta om husen/hur de levde/fortfarande lever.
Vi övernattade två nätter på ett hotell där inne i parken, så vi hade god tid att åka runt hela parken. Parken är hur stor som helst, och ska man gå runt hela så ska man nog stanna ännu längre för avstånden kan vara ganska rejäla, och där finns även en massa sub-parker som Jasmin-park, fågel-park, fisk-park osv.
Vi hade turen att ha egen chaufför under resan (en annan farbrors privata chaufför) hur lyxigt som helst ju. Så där åkte jag och bubba omkring i två dagar och här är några (okej ganska många) bilder från vårt besök där.
En del av centrala Taman Mini, med en lång sjö i mitten och hus längs sidorna.
Hus från provinsen Padang. Känd för sin goda mat, har nämnt det tidigare.
En tjurig tjur inne på området, hehe.
Ett av Padang-husen.
En liten hertig står och steket utanför.
Närbild; varenda vägg var prydligt detaljerad med vackert, färgglatt snidet trä.
Supernärbild; som ni kan se här.
På insidan såg det ut så här, rött trä i taket, gula pelare, handflätade heltäckande mattor och så rum och dockor på display, med traditionella kostymer.
Padang går mest i rött och blått, och stora vackra gulddetaljer/huvudbonader.
Ett hus från Batak, som ligger på norra Sumatra, så ganska nära Malaysia.
Enligt Akira så har de varit kannibaler. Eller så äter de hundar. Han kunde inte minnas så noga, ganska lätt att förväxla ju..?
Vackert tak, dock ej snidat trä, men detaljrika målningar och masker.
På insidan fann man fler dockor med dräkter.
Och så ett gäng dolkar och svärd.
Utanför stod någon slags totempåle i sten. Just totempålar har alltid fascinerat mig.
Och så en liten svart kise som ville vara anynom på bild.
Hus från Kalimantan Barat, barat betyder väst så den här provinsen befinner sig på västra Borneo. Halva ön Borneo tillhör Indonesien och den andra halvan tillhör Malaysia.
Utanför stod den indonesiska flaggan på full stång. Har aldrig sett så tätt förekommande flaggor som i Indonesien, men jag visste redan att de är väldigt patriotiska och stolta av sig.
Det här intressanta huset tillhörde också västa Kalimantan, och visar jungel-sidan av borneo. Nästan alla traditionella hus placeras en bit ovanför marknivån (om ni scrollar upp så kan ni se att det stämmer med de tidigare husen med) eftersom att det var vanligt med översvämningar och rovdjur.
Men just så här högt har jag aldrig sett tidigare. Och trappan var inte den bredaste eller säkraste jag sett heller.
Men poseras skulle det ändå. Här osminkad med bubbas t-shirt.
En kulig kille.
Sulawesi Utara, eller norra Sulawesi, ligger ungefär mellan öarna Java (där Jakarta ligger) och Papua, som hälften tillhör Indonesien. Så i centrum av det Indonesiska övädet ligger Sulawesi.
Och där har de krigare med sköld och machete. Eller hade, kanske.
På området hittade vi några statyer som dansade (snarare dansposerade) eller stod och svängde sina stora machetes. Avskyr sådana här statyer, tänk er att gå förbi nattetid. Ush. På bild hamnade de i alla fall.
Och även husen som vi ej gick in i. Men lägg märke till att de ej ligger på marknivå, även här.
De här husen med söta tak kommer ifrån västra Papua, eller Irian Jaya som det så fint heter.
Dit tillhörde även två sådana här hus som bjöd på karaoke-underhållning.
Inte. Random. Alls.
Och även de här husen, om jag minns rätt.
Sådana här tak är väldigt typiska för Toraja, som ligger i södra Sulawesi. Jag minns att bubbas pappa åkte dit förra året och hade massor att berätta efteråt.
De är mest kända för sitt kaffe, och för att de begraver sitt folk på ett väldigt speciellt sätt. Nämligen uppe i luckor uppe i klippor som de gräver ut, och begravningar som varar i dagar med hundratals besökare.
Det är väldigt dyra begrvningar, med offergåvor i form av hundratals grisar eller tjurar.
De är också kända för att snida trä (som resten av Indonesien typ) och den extrema formen på taken.
Det blir två inlägg om Taman Mini, sist jag försökte lägga upp extremt många bilder i ett inlägg så publicerades bara halva. Och det ligger en hel del jobb bakom ett så långt inlägg, så jag chansar icke idag, hoho.
Kommentarer
Postat av: Maria
Oh Ida! Vilka underbara bilder! Ser ut som om att ni haft en mysig resa :) Är lite avundsjuk faktiskt! ;) Kram
Postat av: Nia
Ida! just found your blog,these are nice pictures! :DD
Trackback
