frukternas konung

Hej och välkomna till min fredagskväll. Idag tänkte jag ta upp ämnet 'Durian', då vi var ute och köpte det igår till hertigens föräldrar. Jag har skrivit om det tidigare, men hittar inte inlägget längre (som allt annat som ligger för långt bak i arkivet).


Så här kommer lite info blandat med bilder jag tog igår:




Durian förekommer mest i Sydostasien, och här i Malaysia kallar man den för 'king of fruits', eller 'frukternas konung' då. Det är en väldigt speciell frukt, med sin storlek, sitt taggiga skal och alldeles vidriga doft.

Doften har bland annat jämförts med svettiga strumpor eller rutten lök, och man får inte ta med sig frukten då man åker kollektivtrafik eller in på hotell, då dess odör gärna hänger kvar några dagar efteråt. Det finns de som gillar doften av durian, men sedan finns det ju säkert folk som gillar att lukta på sina fisar också.


Olika sorters durian på ett släp, priset låg mest mellan 20-40 kr per kg.


När det kommer till smaken så hör jag alltid folk säga att man antingen älskar frukten, eller avskyr den. Ett påstående jag kan förstå, men jag känner själv att jag ligger i mitten på skalan.

Ibland är det riktigt gott, och ibland vill jag inte ens komma nära frukten.


Den dyraste durianfrukten de hade, 'Mou Wong', kommer från Thailand. Jag är ingen expert, och kunde inte smaka någon skillnad, så det blev en mellanvariant för vår del.


Men en sak som är säker är att smaken är helt olik fruktens lukt, och mycket svårare att beskriva. Jag kan inte sätta ord på det alls, men konsistensen ligger ungefär mellan smält ost eller tjock vaniljsås. Men smaken är som sagt jättesvårt att beskriva, men enligt en av mina favoritprogramledare, Anthony Bourdain (No Reservations), så är det en riktig delikatess. Och så jämför han dess doft vs. smak med att sitta och äta panna cotta inne på en illaluktande toalett. Mys.

Jag har hört folk beskriva smaken som liknande med mandel, färskost eller löksås. Salig blandning? Jag gissar på att det kan bero på att det finns så många varianter, och att smaken kan variera väldigt mycket i en tugga till och med.


Durian kampung, alltså durian som plockats ute på landsbygden här i Malaysia (kampung = by).


Jag tycker personligen att durian är hur gott som helst, (i perioder dock) men klarar inte mer än 2-3 små bitar i taget. Vilket räcker då frukten lätt framkallar halsbränna också. De flesta turister vill inte ens smaka, eller smakar en bit och tycker att det är riktigt räligt. Ungefär som då jag testar Australiens Vegemite.

Så smaken är som baken helt enkelt, vi får se om jag får hela la familia till att testa då de kommer, hoho~



Så här ser själva frukten ut då man delat på skalet. Lite massakrerad, då hertigen redan pillat lite.


Där har ni något att se fram emot när ni kommer, familjen! Resten kan spara all värdefull information jag precis delat med mig, och sedan imponera med märkliga fruktkunskaper inför alla era vänner och randoms ni stöter på under nyårsafton.

Varsågoda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0