Nu har klockan hunnit bli 10, tycker att det är en bra tid att bege sig för att slippa både morgontrafiken + lunchtrafiken. Morgontrafiken är dock värst, den håller i ett bra tag efter nio.

Har en massa saker jag måste fixa idag, och har inget fordon, så det blir monorail och LRT till skolan, sedan till Sungei Wang, Central Market efter det, och slutligen Midvalley. Det småjobbiga är att allt ligger så utspritt, det positiva är dock att det är så lätt (och billigt!) att ta sig runt med monorail/LRT. Bara skolan som har lite gångavstånd, men lite svittesvett har ingen dött av. Förhoppningsvis.

På tal om absolut ingenting så har jag fått höra ett antal gånger nu att min mun ser ut som en bebismun. Första gången var det min koreanska klasskamrat som undrade om detta var min naturliga läppfärg, för hon hade bara sett bebisar med sådan läppnyans?

Sedan har jag fått höra, då jag visar upp bilder på mina underbara små brorsöner (stolt faster liksom) att de har exakt likadana munnar som min. Och kommer då på att jag har lite utav en bebismun.

Sådant man sitter och tänker på då man ska ta en morgonbild i photobooth, så här kommer en bild på min alldeles avslappnade mun så får ni själva avgöra...

Det ser också ut som att jag putar med underläppen, men det gör jag inte. Den står ut av sig själv, i någon slags kamp om att få överläppen att försvinna helt. Skyller på paps gener. Har jag en bebismun, så har han det med.

Vart ville jag komma med detta inlägg? Att det är morgon, att jag ska bege mig ut på äventyr och att jag har en bebismun. Vilken blandning.

De som inte hunnit växa tänder i alla fall. Efter det kallar jag dem gärna toddlers istället.

Jaja, ni kan ju ta och anteckna allt intressant morgongormande, så får väl jag gå och kamma håret och göra mig i ordning då.