Sitter hemma och tittar på TV i vardagsrummet trots att det bara visats skitprogram hela dagen. Kikar runt lite online men inget nytt där. Är hungrig, men inte sugen på någonting. Uttråkad men orkar inte umgås med pojkvän (som vet att jag är på väg in i en röd vecka men ändå måste säga emot precis allt som en 5-åring för att trigga mitt humör lite extra). Känner för att pyssla eller rita, men för lat för att börja, eller ens plocka fram sakerna. Trött, men vill inte slösa bort dagen med en tupplur. Vill ut och shoppa... eller nej. Det vill jag faktiskt inte. Måste vara första gången på månader.

Jag avskyr färgen rosa. Eller ogillar starkt i alla fall. Bortsett från på kinderna. Men det här linnet föll jag för av någon anledning, och bestämde mig för att köpa det ändå och försöka tvinga bort min fobi för alla dess skära nyanser.

Minns när Akiras mamma kom och hade köpt en liten rosa bolero-sak som present, eftersom att min favoritfärg är lila, och hon tyckte att just den här rosa var väldigt lik lila. Men det var den alltså inte. Inte det minsta. Men jag höll minen och tackade, hängde in den i garderoben och ja... Får gå och ha dåligt samvete och känna mig otacksam för att jag aldrig drar på mig eländet. Men jag har så svårt att säga nej.

Nu i efterhand så vet hon om att jag ogillar rosa (vilket verkar vara väldigt märkligt för en tjejer här), jag passade på att berätta det lite diskret långt efter bolero-incidenten, mest inför framtida överraskningar eller presenter. Det känns lite som ett waste annars.

Men när jag var 12-14 så var nog halva min garderob rosa. I confess. Kanske är det just det som är anledningen? Att min själ var på väg att kvävas och nu helt enkelt jobbar emot färgen? Vem vet.

Oh, på tal om förra lördagen (då jag köpte linnet) så har jag ju helt glömt bort att berätta om dagen som jag ju sa att jag skulle, men det kommer i ett litet inlägg senare idag (en vecka sent men ändå) för er som undrar. Är ju säkert jättemånga som gör det. Hehe. He.