Bandung, del 2
Under den andra dagen i Bandung så hände det minsann grejer.
Det blev vulkaner, shopping, att träffa Akrias kompis, och lite karaoke. Hehe.
Vi började dagen med att åka iväg tidigt för att besöka Kawah Putih, en vulkankrater som numera består av en varm, grön kratersjö. Kawah Putih betyder vit krater, vilket jag kan tänka mig har att göra med den tjocka vita dimman som ligger över kratern, eller att kraterns botten är vit, då sjön är lite vitgrumlig.
Det cirka 2 att ta sig dit, så jag fick en hel del fina landskapsbilder utanför Bandung, fyllda med risfält, jordgubbsodlingar och teplantat. Dock är de flesta tagna genom bilfönstret i fartenm men det får gå ändå.
Jag tog cirka 300 bilder under dagen och här kommer 52 av dem.
Först ut; tidig morgon med fin-fin utsikt över ett jättemysigt hotellområde.
Och god frulle med toast, omelette, frukt och juice. Om nom nom.
Och jasminte. Man kan ju säga att jag var mätt och glad då vi åkte.
Och sedan blev det roadtrip genom Bandungs utkanter.
Tills vi kom fram till små förorter med massor av restauranger och hus som kantade vägen.
Och transportmedel á la häst och vagn istället för taxi. Här bakifrån.
Okej, det gick snabbt och det var svårt att få med på bild men här är ett huvud.
Och här en liten whitey.
Sedan blev det med landskap, och ju högre upp vi kom desto bergigare och svalare blev det.
En spännande bro.
Ett sorts hus, säkert en restaurang.
Färgglada bostäder längst vägen.
Bostäder, och början till de många risfält vi passerade.
Vi såg många skolbarn på vägen upp, och här uppe byttes bara amrar och ben ut mot strumpbyxor och tjocka tröjor att matcha uniformerna med.
Högt uppe i ett svalare Bandung så byttes risfält ut mot många jordgubbsodlingar, som vi besökte lite senare.
Sedan kom vi äntligen fram till Kawah Putih, högt uppe i bergen. Typ.
Och där var det regnigt och lerigt, och jag ångrade mitt skoval.
Och när vi väl kom in på området möttes vi av en varningsskylt på indonesiska, då luften är så tjock, sur och askig att man inte borde befinna sig på området längre än några minuter.
Men bilder fick jag i alla fall.
Det dimmiga, duggiga området.
Det är som vanligt svårt att visa hur stor kratern/sjön faktiskt var, but I try.
Bubba kände på vattnet.
Plaskeliplask.
Och jag körde på min pis-pose. Piiiis~
Sedan blev det för hostigt och vi for vidare.
Och poseras skulle det även göras på en utsiktsplats på vägen ner.
Och så försökte jag skapa ett litet panorama över utsikten, men det blev i photoshop så ni för ursäkta bildens obalans i både ljus och vinkel. Men men.
Klicka så blir den större!
Sedan besökte vi ett teplantat kombinerat med varma källor.
Fast källor var det inte direkt, men varmt och gott i alla fall.
Akiras föräldrar besökte varsin privat källa, liksom innuti ett rum. Under tiden satt vi och njöt av utsikten och värmen från poolerna runt om.
Och nommade jordgubbar. Som kostade typ 10 kr för två ganska stora lådor.
Jag köpte fyra, hoho.
Och de var stora och söta som hemma i Sverige. I Malaysia är de små och sura.
När vi lämnade källorna så stannade vi till på väg ner för att kolla in en av de många jordgubbsodlingarna.
Och jag smälte in ganska bra, dagen i ära.
Och sedan blev det lunch. För äta bör man ju. Vi stannade till vid ett Ponyo-matställe.
Man väljer det man vill äta bland det som står på display, och sedan förbereder de maten åt en.
Om nom nom. Kyckling, kolunga, spicy potatisbitar, lite lite grönt.
Efter det stack vi tillbaka till hotellet för att vila lite, och sedan blev det shopping på Ciwalk (Cihampelas Walk).
Som resulterade i detta. Allt ifrån en affär som heter 'The little things she needs'. Längst ner till höger syns min awesomma owl-ring. Älskar.
Sedan mötte jag och Akira upp Pan. Vi stack till Peter Says Denims huvudkontor där bubba och jag köpte jeans, och sedan åt vi middag tillsammans.
Bandung är ju Pans hemstad, men han pluggar i KL, och gick i samma indonesiska skola där som Akira när de växte upp. Nu var han hemma och hälsade på sina föräldrar i alla fall.
Kycklingschnitzel typ, med klyftisar och bbq-sås.
Sedan blev det karaoke med Pans vänner innan vi drog hem för natten.
Trötta som bara den.
Bildbomben är över! Woho~ Detta inlägg tog alldeles för lång tid, dags att fylla magen.
Kommentarer
Trackback
