Ja det blev alltså en sen födelsedagslunch idag, istället för middag, men det var lika fint det. Det blev ja, Akira och hans föräldrar på Tony Roma's. Jag kände mig inte så hungrig så jag körde på en Hawaiiansk sallad. Och när jag beställde så frågade kyparen vad jag ville äta som huvudrätt, men då svarade jag att salladen var tänkt som huvudrätt. Och det var ju tur det, vet inte om kyparen var lite snurrig eller trodde att min magsäck var lika stor som hela mig själv, för så här såg salladen ut som jag fick in.



Tänk om jag beställt en rätt till, då hade ingen annan behövt beställa något, utan alla på hela restaurangen hade kunnat komma till mitt bord och mumsa istället. Okej nu kom jag ju på att jag skulle lagt min hand brevid eller något så att man faktiskt kan se hur stor tallriken och innehållet är, men ni får låta fantasin flöda eller jämföra med gaffeln i bakgrunden. Mycket mat i alla fall, åt en bit och sedan blev det take away som kunde räckt åt en hel småbarnsfamilj.






Minns att jag fått en Kebaya en gång tidigare, en svart med broderade blommor på under Hari Raya, men det vara bara själva tyget, så den har jag inte varit och sytt upp hos en skräddare än. Fast den här var färdigsydd med en röd transparant kebaya med guldiga detaljer och små röda pärlor. Under den bär man en röd, kort korsett, och en matchande färgglad sarong, denna med ett blomstrigt motiv. Man får även en liten schal man kan dra över axlarna, som matchar sarongen, men den fick jag inte med på bild för den låg underst av någon anledning.


Kebaya är alltså namnet på Indonesiens typ nationaldräkt, precis som vi i Sverige har våra folkdräkter. Skillnaden är bara att folk faktiskt fortfarande bär Kebaya, en lite festlig som denna vid speciella tillfällen, men en mer bekväm och avslappnad till vardags. Men de är nästan alltid färgglada eller i alla fall med vackra motiv eller batik på sarongen. Just den jag fått är i Javanesisk stil (kan man säga javanesisk?), och set finns så klart olika stilar, motiv och material så klart, och även moderna varianter. Den började bäras av folket redan på 1400/1500-talet, och innan dess sågs den som helig nästan och fick endast bäras av kungliga, nobla och aristokrater. Detta under samma era som bönder och många kvinnor fortfarande vandrade runt topless. De bärs inte bara utav indoneser, utan även i Singapore, Malaysia, Södra Thailand, Burma, Brunei och vissa delar utav Cambodia. Så det är en utspridd dräkt som först kom från Indonesien, men Malaysia har även hävdat att det var dem som 'uppfann' och började med Kebaya. Men detta tänker inte jag gå in på eftersom att jag tycker att Malaysia och Indonesien bråkar tilräckligt om med som gjort en sak eller kommit på en annan. Lev i harmoni, enjoy the Kebaya, säger jag.

Lite intressant är ju att till och med flygvärdinnor på både Malaysian Airlines och Garuda Indonesia bär en slags modern variant av Kebayan, och även Singapore Airlines bär en väldigt tight variant designad av ingen mindre än Pierre Balmain på 1970-talet, men på den tiden så tyckte man att det var alldeles för provokativt.

Jag har länge velat köpa en Kebaya, 'bara för att' liksom. Har ju en cheongsam (traditionell kinesisk dräkt) som jag köpte under det kinesiska nyåret, däremot köpte jag en väldigt somrig beige/gammelrosa sådan, alltså inte den typiska röda man ska bära under nyåret. Men jag letade alltså runt efter en Kebaya när jag och Akira var i Jakarta i mars, men jag hittade ingen (ironiskt nog) eftersom de jag hittade antingen var sådana tyger man får gå och sy upp själv, eftersom att en kebaya ska följa kroppsformen, och alla har vi ju olika. Jag hade personligen inte valt en så prålig Kebaya, men den är i alla fall väldigt fin på, men lite svår att hitta tillfälle att bära bara. Och dyr var den nog med, så jag ler och tackar, tack tack!

Nu vet ni :)