Redan tillbaka, det tog ju inte lika lång tid som man förväntat, men det räckte kanske.
Vi var och hälsade på hos 3 olika printing företag, som alla hade olika inriktningar istället för att gå till ett stort som hade allt. Så jag fick se vanlig utskrift, CMYK med plåtar och sista var liksom broschyrprinting där de viker dem med. Ja, det var vad jag kommer ihåg, hörde inte så mycket med den ljudnivån där inne, men jag fick sett en massa spännande utskrifter, oh yes. Stannade kanske 15 minuter på varje ställe, vilket var lagom eftersom att det luktade ganska skarpt inne på varje, så längre än så hade man nog blivit ganska yr utav.

Så där vi satt 5 elever i en liten trång bil och försökte hänga med när läraren visade vägen i sin bil. Fyra förvirrade bilar totalt, tur att det inte var jag som körde. Men lite intressant bilresa, mig i mitten där bak, en halvsovandes kille till vänster, en tystlåten tjej till höger, en fokuserad förare där fram, och en metal kille som lyssnade på sin egen musik i sina lurar.
Socialt och bra.
Jag är inte den som tycker att det är jobbigt när det är tyst länge, till och med pinsamma tystnader är helt okej i jämförelse med att sitta och prata med sig själv i en liten bil eftersom att ingen svarar. Tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att prata med klasskamrater, men det var det verkade det inte vara någon annan som tyckte. Det kanske är en sån grej här, när man åker bil med skolkamrater man inte känner så bra så ska det vara tyst istället för att lära känna varandra? Eller så var de kanske bara lite trötta och slitna hehe. Men jag var i alla fall inte alls pinsam när jag satt där och försökte konversera utan någon respons. Att avsluta meningen med 'heeheeeheeeeh' på ett nervöst sätt gjorde inte det hela mer pinsamt eller så. Inte alls.

Jag kanske bara åkte med en tystlåten grupp, för så fort vi kom tillbaks till skolan och väntade på läraren så kom en tjej i klassen fram och frågade om hon kunde få se min tatuering, för halsbandet stack fram lite under min t-shirt. Jag drog stolt upp ärmen och fick stående ovationer och smicker kastat över hela mig, nej men jag fick någa jättegulliga kommentarer och ett 'woooaaah' från henne och hennes kompis i alla fall. De kommer båda från Mongoliet, och jag tycker att det är ganska kul egentligen, känner alltid för att sjunga 'Djing, Djing, Djingis Kaaaahn' när de är nära men det känns så rasistiskt trots att det inte är menat så. Förresten så gillar jag både Djingis Kahn (eller Genghis Khan) språket, det låter som typ en blandning av kinesiska och ryska, lite spännande för den som är språkintresserad.

Men i alla fall, jag fick frågan om inte min mormor var jätteglad för tatueringen så svarade jag allt för snabbt att min mormor avskyr tatueringar. Jag fick rädda det lite kvickt med att hon i alla fall blev väldigt rörd och glad ändå, haha.

Nej men nu får jag återgå till min lektion, sedan har jag lite mer att uppdatera er om när jag kommer hem, så hörs igen senare ikväll (malaysisk tid). Pusshaj.