öm, ömmare, Ida

Just nu är mina händer så ömma att det tog mig en halvtimme att skriva denna rad.

Okej nu överdrev jag en gnutta, men ömma är de i alla fall.
Om jag någonsin ser ett hönsnät igen efter tisdag så kommer jag att skrika.

Högt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0